Skilsmässa och omgifte   in english

Jag har skrivit detta under en längre tidsperiod och jag upprepar kanske samma sak ibland. Det kan bli så när man kommer på nya tolkningsmöjligheter.

 Vad säger bibeln om skilsmässa och omgifte? Martin Luther menar att otukt och skilsmässa är de två skälen som ger rätt till omgifte. (Kommentar till Bergspredikan)
Med skilsmässa menad då inte bara den juridiska skilsmässan. Det är den som orsakat skilsmässan, som har skilt sig. När det står i Malaki 2:16  "Ty jag hatar äktenskapsskillnad",
menas att Gud hatar orsaken till skilsmässan.  Reformatorerna menade att "illvilligt övergivande" var skäl till skilsmässa. Man kunde på den tiden inte skilja sig av annat skäl än otukt, utom i enstaka fall, där man kunde få dispence av Domkapitlet. Martin Luther säger att "om mannen är en ond skalk" som inte bättrar sig, så skulle hon få skilsmässa. Det kunde gälla att mannen var full och misshandlade sin hustru och inte bättrade sig. Alla orsaker som gör det omöjligt att bo ihop, därför att ena parten är för svår, är då "illvilligt övergivande". Förr i tiden fanns det en överhet, som tvingade den skyldiga parten med hårda straff att bättra sig. I de flesta fall gjorde man det, för man ville inte ha höga böter eller sitta i fängelse på vatten och bröd. Idag kommer ingen överhet och tvingar den som är för svår att bättra sig. Om mannen misshandlar sin hustru eller hindrar henne att få stillhet, så att hon kan läsa bibeln och be, så är han orsaken till att hon måste lämna honom. Han är då skyldig till "övergivande" eller den som orsakat skilsmässan. Det samma gäller om hon är trätgirig eller stör honom i hans andakt. Visar man inte hänsyn mot varandra så har man redan orsakat en skilsmässa. Om ena parten är helt kall och inte visar några känslor, har denna maka/ make orsakat skilsmässan. Man är skyldig att visa hänsyn och tillgivenhet, annars har man redan skilt sig och orsakat en skilsmässa. Ett äktenskap där ena parten är helt kall och inte visar någon kärlek är ju brutet av den som är kall. Det innebär det samma som en skilsmässa.

Otukt - vad är det?

Varför säger Jesus att otukt är enda orsaken till att man får skilja sig. Man kan tänka att Jesus valde mellan "vilken orsak som helst" och "bara otukt". Av dessa två alternativ valde Jesus "bara otukt", men han menade att även skilsmässa var en annan orsak. Det behöver egentligen inte sägas. Det är en självklarhet. Den oskyldiga parten vid en skilsmässa har alltid rätt. I GT finns vad jag kan se inga undantag för skilsmässa. Gud hatar skilsmässor. Mal. 2:16 Han hatar orsaken till skilsmässan. Det är den som orsakar skilsmässan som skiljer sig. Två Rabbiner, Shammai och Hillel är de mest kända i Talmud. Rabbin Hillel tillät skilsmässa av "vilken orsak som helst" och andra rabbiner tillät skilsmässa bara på grund av otukt, såsom Rabbin Shammai. Jesus menade att man inte får skilja sig "av vilken orsak som helst". Han av valde av dessa två "bara otukt" och skilsmässa, som är en självklarhet.
  Man kan även tänka att porneia syftar på förbjudna led, som då är ett exempel på orsak som ogiltigförklarar äktenskapet. Det finns andra skäl såsom t.ex. om äktenskapet ingås med tvång eller om uppsåtet inte var allvarligt menat, t.ex skenäktenskap, för att hjälpa någon att komma till ett land. Om Jesus syftat på äktenskapsbrott borde han använt ordet moicheia, som betyder äktenskapsbrott. När det finns ett särskilt ord för äktenskapsbrott bör det ordet användas. Vid förbjudna led finns det ingen part som är mer skyldig än den andra, som orsakat att man måste skilas åt. Då får man ta initiativ till en skilsmässa, alltså orsaka den. Annars får man inte vara orsaken till att man måste skiljas åt.

   Den som orsakar skilsmässan är den som skiljer sig. Alla orsaker, inklusive upprepad otukt, som innebär att det blir för svårt att bo ihop, ger rätt till juridisk skilsmässa. För att komma fram till detta får man överge vad Martin Luther och reformatorerna sagt om denna sak. En del teologer betraktar Luther ocgh reformatorerna som ofelbara, så att de blir några slags påvar.
Men Martin Luther säger på ett ställe att "om han är en ond skalk som inte bättrar sig" så skall hon få skilsmässa. Det fanns ju en överhet som tvingade den skyldiga att bättra sig. Om man ändå inte bättrade sig, trots böter och andra straff, så menade Luther liksom Johan Gerhardt att den oskyldiga parten fick skilja sig och gifta om sig. Johan gerhard skriver i sin loci 200 sidor om vad han menar med skilsmässa, sa professor bengt Hägglund till mig på telefon. Jag har talat med de flesta lärda i detta ämne, även professor Evald Löwestam, teol Doktor Ingemar Furubeg, Domprosten G A Danell och ca. 60 andra teologer. Vad menas då med otukt?  Som jag ser det så syftar det på antingen könsumgänge, alltså samliv eller på "förbjudna led".  Men man måste alltid se till hela sammanhanget. Det kan ju vara så att ena parten vägrat samliv eller varit för svår att bo ihop med och på så sätt drivit den andra till otrohet.
   
    På 1500 och 1600-talet var det Domkapitlet som gav tillstånd att skilja sig. Efter 1734 var det världslig domstol som avgjorde saken, men Domkapitlet skulle tillstyrka. Man kunde alltså få skilsmässa av andra skäl än otukt, men det gavs sådan dispens bara i några få fall varje år. Det berodde på att den skyldiga parten var tvungen att bättra sig. Både kyrklig och världslig överhet kunde annars straffa den personen. Nu finns ingen sådan överhet som har makt att tvinga någon att bättra sig. Då finns ju många fler skäl att skilja sig, när det blir omöjligt att bo ihop. Den troende får inte skilja sig om den icke troende är villig att leva tillsammans med den troende. 1 Kor 7:13 Med "villig" måste ju menas på ett sådant sätt som gör det möjligt. Det måste finnas någon känsla, kärlek, hänsyn och välvilja, annars är man ju inte "villig att bo ihop". Om ena parten blivit helt kall eller brutit all kontakt, så bor man inte ihop tillsammans. Kan det vara så svårt att förstå för vissa präster. Ofta kan prästen vara ett hinder för att lösa problemet. Man får då låta bli att lyda honom. Det kan vara olika stor frihet i skilda församlingar att tolka bibeln som man själv tycker är rätt. Skulle prästerna i Missionsprovinsen eller en Luthersk Bekännelsekyrka lyssnat på någon som tolkar annorlunda än reformatorerna gjorde?
    

Svårtolkade ställen

    Det finns några ställen i bibeln som kan vara svåra att tolka. Matt. 5:32 har vållat problem för många. Det som de flesta inte känner till är hur Martin Luther och Martin Schemnitz tolkade detta ställe. Martin Schemnitz översatte " Han gör henne till en äktenskapsbrytare" och menar då att hon kommer att ligga med gifta män, när hon blivit skild. Alla frånskilda kvinnor blev inte äktenskapsbrytare, men några kunde bli det. En judisk frånskild kvinna hade svårt att hitta en ny man att gifta sig med. Då fanns en stor risk att hon låg med gifta män, eftersom det knappt fanns några ogifta män. Det var en plikt att alla skulle gifta sig och föröka sig.
   1917 års bibel översätter Matt. 5:32 "han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne" och man menar då att äktenskapsbrott står i passiv form och betyder att "bli utsatt för äktenskapsbrott". Då borde ju man översatt "han blir orsak till att äktenskapsbrott begås mot henne".  Om det är han själv som begår detta äktenskapsbrott, blev det tydligare om Jesus hade sagt "Han begår äktenskapsbrott mot henne." Kan med betyda emot? En del menar att det kan översättas: "Han blir orsak till att hon blir offer för äktenskapsbrott".
(av honom själv)
    Alla översättningar bär spår av hur översättarna tänker. I Karl XII:s bibel översätter man "Den som tar henne som övergiven är begår äktenskapsbrott." Matt 5:32  Om man med henne menar samma kvinna som i föregående mening, så har man lämnat reformatorernas lära om övergivande som ett skäl till skilsmässa och omgifte. Men man skulle ju med "henne som övergiven är", kunna syfta på vilken övergiven kvinna som helst. "Den som tar en frånskild kvinna..", kan syfta på om hon är skyldig till skilsmässan. Teol doktor Tom G A Hardt i S:t Martins församling i Stockholm, sa till mig på telefon, att "de har gjort upp om det". Båda är skyldiga. Då skulle detta ställe vara en speciellt fall, enligt honom. Jag tänker att Martin Schemnitz förklaring "hon kommer att ligga med gifta män", är en bättre tolkning.

Huvudstället
Ett  annat Jesusord, som är ett huvudställe, är Matt. 19:9  "Den som för någon annan orsak skull än otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott." Här säger Jesus uttryckligen att undantaget för otukt gäller även omgiftet. Om man skiljer sig på grund av otukt, så begår man inte äktenskapsbrott om man gifter om sig. Om en man skilt sig och övergivit sin hustru, utan tillräckliga skäl, är han lika skyldig om han förblir ensam som om han gifter om sig. Då kan man dra den förnuftiga slutsatsen att även skilsmässa ger rätt till omgifte. Äktenskap är en världslig sak, som vi kan förstå med vårt förnuft och den naturliga lagen som alla har i sitt hjärta genom skapelsen. 
Då får man tolka Matt. 5:32 utifrån denna förnuftiga slutsats, att man är lika skyldig om man överger och skiljer sig och förblir ensam, som om man skaffar en ny partner.      
Tom G A hardt sa till mig på telefon att "skilsmässa är otukt".  Äktenskapets plikt är att man ger varandra sina kroppar. 1 Kor. 7:3-4 Om man inte gör det kan det leda till otukt för dem som inte har gåvan att leva avhållsamt. Då blir ju allt slags övergivande otukt, även om man är så svår att man tvingar den andra att flytta.  Om otukt syftar på "förbjudna led" så får man räkna in upprepad otukt i övergivande.

Praktiska problem

Ännu mer oförnuftigt blir det om man tänker att skilsmässa eller övergivande bara är den juridiska skilsmässan. Om ena makan överger och flyttar, men inte skiljer sig, så skulle han inte få ta ut skilsmässa, om hon inte gjort det först. Då kan han inte tvinga fram en bodelning om hon inte går med på det frivilligt. Han får inget av det gemensamma giftorättsgodset, om huset står på henne. Vill han söka bostadsbidrag så räknas bådas inkomst in i ansökan, trots att de inte bor ihop. I romerska kyrkan löser man det så att man tillåter en borgerlig skilsmässa.  Det säger sig självt att all slags övergivande är skilsmässa. Förr stack man iväg och gömde sig. Det anser reformatorerna vara det samma som skilsmässa. Då har man ju redan frångått det juridiska som enda orsak. Om man är så svår att man tvingar den andra att flytta, är ju värre än om man skiljer sig och flyttar själv. Man måste tänka något själv och inte bara läsa gamla kyrkoordningar och kyrkolagar från 15 och 1600-talet, då man levde i ett annat samhälle, med en överhet som yvingade den som var för svår att bättra sig.

Problem i ett avkristnat samhälle

Om äktenskapet vore oupplösligt så ställer det till problem. I storstäderna är två tredjedelar av de som gifter sig skilda. De flesta av dessa blir sambor. Många har varit sambor i 20-30 år. Skull dessa vara tvungna att lämna varandra om de blir kristna? Några präster tror att det löser sig, för bara den ena parten blir kristen och då lämnar den andra makan honom. Varför kan inte båda bli kristna? Man vill ju inte lämna någon man bott ihop med i 30 år och den kristna vill inget hellre än att den andra också skall bli kristen. Hur länge skall de då ha varit sambor för att få stanna och gifta sig? Några präster menar att sambo med barn är ett äktenskapsliknande förhållande och då får de gifta sig. Varför är barn det enda som gör att de tycker om varandra? Strider det inte mot kärleksbudet att slita sönder fasta förhållanden, som funnits länge?  Det finns de som är skilda och haft sällskap med en ny partner i många år och förlovat sig. En del människor har varit förlovade i 40 år. Skall de lämna varandra om de blir kristna? Det blir något att tränka på. En del präster tror inte att de som är frånskilda och sambor kan bli kristna. I Missionsländer finns de som har flera fruar. De blir inte döpta om de lever i månggifte. Måste han välja den första hustrun? Som jag ser det så får man välja det minst onda eller mest goda.

Otukt och skilsmässa

  När Jesus säger att otukt är enda undantaget, när man får skilja sig, så väljer han mellan "vilken orsak som helst" som Rabbin Hillel menade och "bara otukt" som andra menade. Jesus tog avstånd från "vilken orsak som helst" och valde av dessa två alternativ Schamais uppfattning "bara otukt".  Jesus kan även ha syftat på "förbjudna led". Men otukt var inte det enda skälet. Det andra skälet är skilsmässa 1 Kor 7:15 eller "illvilligt övergivande".  Med illvilja menas den som orsakat skilsmässan. Övergivande är då alla orsaker när det blir för svårt att bo ihop, även psykisk misshandel. Det förstod inte Martin Cemnitz, som levde i ett annat sanhälle med kristen överhet. En sådan misshandel kan vara svår att bevisa. Hur gör man då för att en ny partner skall kunna veta att det fanns tillräckliga skäl. Ja otukt går inte heller att bevisa. Man kan idag inte ta någon på bar gärning. Man får tro på det som man säger. Det är bara de själva som vet hur det varit. Det kan inte ens en präst med säkerhet komma fram till, när han försöker medla.
     Otukt kan även syfta på förbjudna led. Se ovan. Då får man överge vad Luther säger om vad otukt är. Man måste släppa tanken på att Luther och Konkordieboken är ofelbar. En präst sa till mig att "du har förkastat konkordieboken". Då räcker det inte med otukt en gång för att få skilja sig. Liksom alla andra skäl måste söndringen varit "varaktig" eller pågått en viss tid. Det kallade man förr för "djup och varaktig söndring".  

 Oskyldiga parten

   Jag har hört pastorer som sagt att den skyldiga parten aldrig får gifta om sig, även om det inte går att gå tillbaka, därför att den oskyldiga parten gift om sig eller inte vill ta tillbaka den skyldiga. En sådan tolkning är i högsta grad  omogen och fanatisk. Ändå framhåller man att alla människor inte har gåvan att leva ensam. Det gäller väl i så fall även den skyldiga parten, om det inte går att gå tillbaka?  En del präster säger: "Varför skall du veta det. Skall du ordna upp andras äktenskap. Det skall väl prästen göra. Hur skall han annars kunna änvända löse och bindenycklen?" David Instone Brewer menar i sin bok att alla omständigheter som gör att det blir för svårt att bo ihop känner bara de själva till. Det kan prästen inte veta. Han får då lämna sin högmodiga tanke och sin tro på att kunna veta och bestämma allt. Prästen kan i detta fall vara det största hindret för en bra lösning.

Skilsmässa är otukt

  Tom G A hardt sa till mig på telefon att "skilsmässa är otukt".  Äktenskapets plikt är att man ger varandra sina kroppar. 1 Kor. 7:3-4 Om man inte gör det kan det leda till otukt för dem som inte har gåvan att leva avhållsamt. Då blir ju allt slags övergivande otukt, även om man är så svår att bo ihop med att man tvingar den andra att flytta. Om ena parten flyttar utan att skilja sig, måste ju vara samma sak som om han skiljer sig och flyttar. Det är orsaken till skilsmässan som Gud hatar och som är själva skilsmässan, inte bara den juridiska ansökan om skilsmässa. Om andra personer skulle tänka så lite som en del teologer gör, hur skulle då samhället fungera? Om han i stället är så svår att han tvingar henne att flytta, är samma sak som om han själv hade flyttat. 

Boskillnad

Utan skilsmässa kan man inte begära "boskillnad genom tvång" hos Tingsrätten. Boskillnad är en frivillig överenskommelse. Utan skilsmässa går man miste om äktenskapsrätten. I romerska kyrkan tillåter man därför juridiska skilsmässor och även borgerliga giftermål för skilda. Men de räknas då inte som giltiga inför Gud. De gäller bara juridiskt i samhället. Man löser på så vis praktiska problem. De lutherska menar att en borgerliog skilsmässa eller vigsel är giltig inför Gud. Då måste man tillåta skilsmässa på grund av "övergivande", för att ena parten skall få sin äktenskapsrätt. Mannen kan ju ha jobbat ihop till en villa som står skriven på honom, men hon har ju varit hemmafru och bidragit till försörjningen genom att sköta hemmet. Då bör hon få hälften av huset. Får man inte skilja sig när en parten lämnar utan att ta ut skilsmässa, kan man inte tvinga fran en boskillnad och man blir utan äktenskapsrätten. Om han lämnar henne är ju det samma som om han skilt sig. Det vore då egendomligt om hon inte får ta ut den juridiska skilsmässan. Om han är för svår så att han tvingar henne att lämna, är det samma som om han lämnat henne och hon har rätt att ta ut skilsmässa. 

Andra omtvistade bibelställen

  Finns det några fler ställen som är svåra att tolka. 5 Mos. 5:24: 1-4 är det mest omtvistade stället i GT bland Rabbiner. Vad menas med: "Sedan hon har orenat sig", vers 4? Man kan tänka sig att leda eller olust syftar på ett allvarligt sedligt fel, som gör att hon är skulden till skilsmässan. Man måste alltid tänka så "om hon är skyldig". Då menar Mose att hon begick äktenskapsbrott när hon gifte om sig, om hon var skyldig till skilsmässan.   Det samma gäller i Matt. 5:32 "Den som tar en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott." Man får tänka om hon antingen varit otuktig eller "för svår" att bo ihop med.  "Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, så länge denne lever."  Rom. 7:2 I Israel kunde kvinnan inte skilja. Den borgerliga lagen hindrade henne till det. I de länder där kvinnan kunde skilja sig var hon enligt Guds ord bunden till sin man ändå, om han inte varit otuktig, skilt sig eller varit "för svår".

 I GT finns det inga undantag beskrivna vad jag vet. Egentligen behöver det inte stå uttryckligen i bibeln några undantag. Det är en självklarhet att den oskyldiga parten alltid får rätt. Vi kan ju över allt läsa i hela bibeln att Gud är rättfärdig. Inom romerska kyrkan brukar man säga att om apostlarna lärt så skulle kyrkan fått veta det. Men den romerska kyrkan blev tidigt avfallen och hade ingen kontakt med apostlarna. Petrus var inte den förste påven. Det är bara en legend de själva hittat på.

________________________________________________________________________

Nyare bibeltrogen forskning, för dem som inte är helt bundna vid vad reformatorerna sade.

David Instone Brewer

David Instone Brewer har givit ut en bok om skilsmässa och omgifte i kyrkan (234 sidor), som finns översatt till svenska. Han har också en hemsida. 

https://tyndalehouse.com/staff/david-instone-brewer

Du kan köpa hans bok på: 

https://eldsflamman.se/skilsmassa-och-omgifte-i-kyrkan-david-instone-brewer___pid4091.html

David Instone Brewer utgår från 2 Mos. 21: 10 Där talas om en man som tar sig en hustru till. Då måste han ge den förra mat, kläder och äktenskaps rätt. Annars måste han frige henne utan ersättning. Kvinnan hade då rätt till skilsmässa. Brewer menar att Rabbinerna utvecklade denna princip i Talmud. När templet förstördes år 70 gick dessa skrifter förlorade, men man hittade nya skrifter i Qumran-grottorna vid Döda havet 1947. Mannen var enligt Mose skyldig att ge sin hustru äktenskas rätt. Brewer menar att denna rätt innefattar tillgivenhet och hänsyn. Han kunde inte behandla henne hur som helst. Då kunde hon kräva skilsmässa av honom.
Om mannen är för svår mot sin hustru hade hon rätt till skilsmässa och omgifte.

Inge Rogesund