Skilsmässa
och omgifte in english
Jag
har skrivit detta under
en längre tidsperiod och jag upprepar kanske samma sak ibland. Det
kan bli så när man kommer på nya
tolkningsmöjligheter.
Vad
säger bibeln om skilsmässa och omgifte? Martin Luther
menar
att otukt
och skilsmässa
är de två
skälen som ger rätt till omgifte. (Kommentar till
Bergspredikan)
Med skilsmässa menad då inte bara den juridiska
skilsmässan. Det är den som orsakat
skilsmässan, som har skilt sig. När det
står i Malaki
2:16 "Ty jag hatar äktenskapsskillnad",
menas att Gud hatar orsaken
till skilsmässan. Reformatorerna menade att
"illvilligt
övergivande" var skäl till skilsmässa. Man
kunde
på den tiden inte skilja sig av annat skäl
än otukt,
utom i enstaka fall, där man kunde få dispence av
Domkapitlet. Martin Luther säger att "om mannen är en
ond
skalk" som inte bättrar sig, så skulle hon
få
skilsmässa. Det kunde gälla att mannen var full och
misshandlade sin hustru och inte bättrade sig. Alla orsaker
som
gör det omöjligt att bo ihop,
därför att ena parten
är för svår, är då
"illvilligt
övergivande". Förr i tiden fanns det en
överhet, som
tvingade den skyldiga parten med hårda straff att
bättra
sig. I de flesta fall gjorde man det, för man ville inte ha
höga böter eller sitta i fängelse
på vatten och
bröd. Idag kommer ingen överhet och tvingar den som
är
för svår att bättra sig. Om mannen
misshandlar sin
hustru eller hindrar henne att få stillhet, så att
hon kan
läsa bibeln och be, så är han orsaken
till att hon måste lämna honom. Han är
då skyldig
till "övergivande" eller den som orsakat skilsmässan.
Det
samma gäller om hon är trätgirig eller
stör honom i
hans andakt. Visar man inte hänsyn
mot
varandra så har man
redan orsakat en skilsmässa. Om
ena parten är helt kall och inte visar några
känslor,
har denna maka/ make orsakat skilsmässan. Man är
skyldig att
visa hänsyn och tillgivenhet, annars har man redan skilt sig
och
orsakat en skilsmässa. Ett äktenskap där ena parten
är helt kall och inte visar någon kärlek är
ju brutet av den som är kall. Det innebär det samma som en
skilsmässa.
Otukt - vad är det?
Varför
säger Jesus att otukt
är enda
orsaken till att man får skilja sig. Man kan tänka att Jesus
valde
mellan "vilken orsak som helst" och "bara otukt". Av dessa två
alternativ valde Jesus "bara otukt", men han menade att även
skilsmässa
var en annan orsak. Det behöver egentligen inte sägas.
Det är en
självklarhet. Den oskyldiga parten vid en skilsmässa har
alltid rätt. I
GT finns vad jag kan se inga undantag för skilsmässa. Gud
hatar
skilsmässor. Mal. 2:16 Han hatar orsaken
till skilsmässan.
Det är den
som orsakar skilsmässan som skiljer sig. Två Rabbiner,
Shammai och
Hillel är de mest kända i Talmud. Rabbin Hillel tillät
skilsmässa av
"vilken orsak som helst" och andra rabbiner tillät skilsmässa
bara på
grund av otukt, såsom Rabbin Shammai. Jesus menade att man inte
får skilja sig "av vilken orsak som helst". Han av valde av
dessa två "bara
otukt" och skilsmässa, som är en självklarhet.
Man kan även tänka att porneia syftar
på
förbjudna led, som då är ett exempel på orsak som
ogiltigförklarar äktenskapet. Det finns andra skäl
såsom t.ex. om äktenskapet ingås med tvång
eller om uppsåtet inte var allvarligt menat,
t.ex skenäktenskap, för att hjälpa någon att komma
till ett land. Om Jesus syftat på
äktenskapsbrott borde han använt ordet moicheia, som
betyder
äktenskapsbrott. När det finns ett särskilt ord för
äktenskapsbrott bör det ordet användas. Vid
förbjudna led finns det ingen part som är mer skyldig än
den andra, som orsakat att man måste skilas åt. Då
får man ta initiativ
till en skilsmässa, alltså orsaka
den. Annars får man inte vara orsaken
till att man
måste skiljas åt.
Den som orsakar skilsmässan är
den som skiljer sig. Alla orsaker, inklusive upprepad otukt, som
innebär
att det blir för svårt att bo ihop, ger rätt till
juridisk skilsmässa. För att komma fram till detta får
man överge vad Martin Luther och reformatorerna sagt om denna sak.
En del teologer betraktar Luther ocgh reformatorerna som ofelbara,
så att de blir några slags påvar.
Men Martin Luther säger på ett ställe att "om han
är en ond skalk som inte bättrar sig" så skall hon
få skilsmässa. Det fanns ju en överhet som tvingade den
skyldiga att bättra sig. Om man ändå inte bättrade
sig, trots böter och andra straff, så menade Luther liksom
Johan Gerhardt att den oskyldiga parten fick skilja sig och gifta om
sig. Johan gerhard skriver i sin loci 200 sidor om vad han menar med
skilsmässa, sa professor bengt Hägglund till mig på
telefon. Jag har talat med de flesta lärda i detta ämne,
även professor Evald Löwestam, teol Doktor Ingemar Furubeg,
Domprosten G A Danell och ca. 60 andra teologer. Vad menas då med
otukt? Som jag ser det så syftar det på antingen
könsumgänge, alltså samliv eller på
"förbjudna led". Men man måste alltid se till hela
sammanhanget. Det kan ju vara så att ena parten vägrat
samliv eller varit för svår att bo ihop med och på
så sätt drivit den andra till otrohet.
På 1500 och 1600-talet var det Domkapitlet som gav
tillstånd att skilja sig. Efter 1734 var det världslig
domstol som avgjorde saken, men Domkapitlet skulle tillstyrka. Man
kunde alltså få skilsmässa av andra skäl än
otukt, men det gavs sådan dispens bara i några få
fall varje år. Det berodde på att den skyldiga parten var
tvungen att bättra sig. Både kyrklig och världslig
överhet kunde annars straffa den personen. Nu finns ingen
sådan överhet som har makt att tvinga någon att
bättra sig. Då finns ju många fler skäl att
skilja sig, när det blir omöjligt att bo ihop. Den troende
får inte skilja sig om den icke troende är villig att leva
tillsammans med den troende. 1 Kor 7:13 Med "villig" måste ju
menas
på ett sådant sätt som gör det möjligt. Det
måste finnas någon känsla, kärlek, hänsyn
och välvilja, annars är man ju inte "villig att bo ihop". Om
ena parten blivit helt kall eller brutit all kontakt, så bor man
inte ihop tillsammans. Kan
det vara så svårt att förstå för vissa
präster. Ofta kan prästen vara ett hinder för att
lösa problemet. Man får då låta bli att lyda
honom. Det kan vara olika stor frihet i skilda församlingar att
tolka bibeln som man själv tycker är rätt. Skulle
prästerna i Missionsprovinsen eller en Luthersk
Bekännelsekyrka lyssnat på någon som tolkar annorlunda
än reformatorerna gjorde?
Svårtolkade
ställen
Det finns några ställen i
bibeln som kan vara
svåra att tolka. Matt. 5:32 har vållat problem
för
många. Det som de flesta inte känner till
är hur Martin
Luther och Martin Schemnitz tolkade detta ställe. Martin
Schemnitz
översatte " Han gör henne till en
äktenskapsbrytare" och
menar då att hon kommer
att ligga med gifta män,
när
hon blivit skild. Alla frånskilda kvinnor blev inte
äktenskapsbrytare, men några kunde bli det. En judisk
frånskild kvinna hade
svårt att
hitta en ny man att gifta sig med. Då fanns en stor risk att
hon
låg med gifta män, eftersom det knappt fanns
några
ogifta män. Det var en plikt att alla skulle gifta sig och
föröka sig.
1917 års bibel
översätter Matt.
5:32 "han blir orsak till att äktenskapsbrott begås
med
henne" och man menar då att äktenskapsbrott
står i
passiv form och betyder att "bli utsatt för
äktenskapsbrott".
Då borde ju man översatt "han blir orsak till att
äktenskapsbrott begås mot henne".
Om det är han själv som begår
detta
äktenskapsbrott, blev det tydligare om Jesus hade sagt "Han
begår äktenskapsbrott mot henne."
Kan med betyda emot? En del menar att det kan översättas:
"Han blir orsak till att hon blir offer för äktenskapsbrott".
(av honom själv)
Alla översättningar bär
spår
av hur översättarna tänker. I Karl XII:s
bibel
översätter man "Den som tar henne som
övergiven är
begår äktenskapsbrott." Matt 5:32 Om man med henne
menar samma kvinna som i föregående mening, så har
man
lämnat reformatorernas lära om övergivande
som ett
skäl till skilsmässa och omgifte. Men man skulle ju med
"henne som övergiven är", kunna syfta på vilken
övergiven kvinna som helst. "Den som tar en
frånskild kvinna..", kan syfta på om hon
är skyldig
till skilsmässan. Teol doktor Tom G A Hardt i S:t Martins
församling i Stockholm, sa till mig på telefon, att
"de har
gjort upp om det". Båda är skyldiga. Då
skulle detta
ställe vara en speciellt fall, enligt honom. Jag
tänker att
Martin Schemnitz förklaring "hon kommer att ligga med gifta
män", är en bättre tolkning.
Huvudstället
Ett annat Jesusord, som är ett huvudställe,
är
Matt. 19:9 "Den som för någon annan orsak
skull
än otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig
en annan
hustru, han begår äktenskapsbrott." Här
säger
Jesus uttryckligen att undantaget
för otukt gäller även omgiftet. Om man
skiljer
sig på grund av otukt, så begår
man inte äktenskapsbrott om
man gifter om sig. Om en man
skilt sig och övergivit sin hustru, utan tillräckliga
skäl, är han lika skyldig
om han förblir
ensam som om
han gifter om sig. Då kan man dra den förnuftiga
slutsatsen
att även skilsmässa ger rätt till omgifte.
Äktenskap är en världslig sak, som vi kan
förstå med vårt förnuft och den
naturliga lagen
som alla har i sitt hjärta genom skapelsen.
Då får man tolka Matt. 5:32 utifrån denna
förnuftiga slutsats, att man är lika skyldig
om man överger och
skiljer sig och förblir ensam, som om man skaffar en ny
partner.
Tom G A hardt sa till mig på telefon att "skilsmässa är
otukt". Äktenskapets plikt är att man ger varandra sina
kroppar. 1 Kor. 7:3-4 Om man inte gör det kan det leda till otukt
för dem som inte har gåvan att leva avhållsamt.
Då blir ju allt slags övergivande otukt, även om man
är så svår att man tvingar den andra att flytta.
Om otukt syftar på "förbjudna led" så får
man räkna in upprepad otukt i övergivande.
Praktiska problem
Ännu
mer oförnuftigt blir det om man tänker att
skilsmässa
eller övergivande bara är den juridiska
skilsmässan. Om
ena makan överger och flyttar, men inte skiljer sig,
så
skulle han inte få ta ut skilsmässa, om hon inte
gjort det
först. Då kan han inte tvinga fram en bodelning om
hon inte
går med på det frivilligt. Han får inget
av det
gemensamma giftorättsgodset, om huset står
på henne.
Vill han söka bostadsbidrag så räknas
bådas
inkomst in i ansökan, trots att de inte bor ihop. I romerska
kyrkan löser man det så att man tillåter
en borgerlig
skilsmässa. Det säger sig självt
att all slags
övergivande är skilsmässa. Förr
stack man iväg
och gömde sig. Det anser reformatorerna vara det samma som
skilsmässa. Då har man ju redan
frångått det
juridiska som enda orsak. Om man är så
svår att man
tvingar den andra att flytta, är ju värre än
om man
skiljer sig och flyttar själv. Man måste
tänka
något själv och inte bara läsa gamla
kyrkoordningar och
kyrkolagar från 15 och 1600-talet, då man levde i
ett annat
samhälle, med en överhet som yvingade den som var
för
svår att bättra sig.
Problem
i ett avkristnat samhälle
Om
äktenskapet vore oupplösligt så
ställer det till
problem. I storstäderna är två tredjedelar
av de som
gifter sig skilda. De flesta av dessa blir sambor. Många har
varit sambor i 20-30 år. Skull dessa vara tvungna att
lämna
varandra om de blir kristna? Några präster tror att
det
löser sig, för bara den ena parten blir kristen och
då
lämnar den andra makan honom. Varför kan inte
båda bli
kristna? Man vill ju inte lämna någon man bott ihop
med i 30
år och den kristna vill inget hellre än att den
andra
också skall bli kristen. Hur länge skall de
då ha
varit sambor för att få stanna och gifta sig?
Några
präster menar att sambo med barn är ett
äktenskapsliknande förhållande och
då får
de gifta sig. Varför är barn det enda som
gör att de
tycker om varandra? Strider det inte mot kärleksbudet att
slita
sönder fasta förhållanden, som funnits
länge?
Det finns de som är skilda och haft
sällskap med en ny
partner i många år och förlovat sig. En
del
människor har varit förlovade i 40 år.
Skall de
lämna varandra om de blir kristna? Det blir något
att
tränka på. En del präster tror inte att de
som är
frånskilda och sambor kan bli kristna. I
Missionsländer
finns de som har flera fruar. De blir inte döpta om de lever i
månggifte. Måste han välja den
första hustrun?
Som jag ser det så får man välja det minst
onda eller
mest goda.
Otukt och skilsmässa
När Jesus säger att otukt är enda
undantaget, när
man får skilja sig, så väljer han mellan
"vilken orsak
som helst" som Rabbin Hillel menade och "bara otukt" som andra menade.
Jesus tog avstånd från "vilken orsak som helst" och
valde
av dessa två alternativ Schamais uppfattning "bara otukt".
Jesus kan även ha syftat på "förbjudna led". Men
otukt var inte det enda skälet. Det andra skälet
är
skilsmässa 1 Kor 7:15 eller "illvilligt övergivande".
Med illvilja menas den som orsakat skilsmässan.
Övergivande är då alla orsaker när
det blir för
svårt att bo ihop,
även psykisk misshandel. Det förstod inte Martin Cemnitz, som
levde i ett annat sanhälle med kristen överhet. En
sådan misshandel kan
vara
svår att bevisa. Hur gör man då
för att en ny
partner skall kunna veta att det fanns tillräckliga
skäl. Ja
otukt går inte heller att bevisa. Man kan idag inte ta
någon på bar gärning. Man får
tro på det
som man säger. Det är bara de själva som vet
hur det
varit. Det kan inte ens en präst med säkerhet komma
fram
till, när han försöker medla.
Otukt kan
även syfta på förbjudna led. Se ovan. Då
får man överge vad Luther säger om vad otukt är.
Man måste släppa tanken på att Luther och
Konkordieboken är ofelbar. En präst sa till mig att "du har
förkastat konkordieboken". Då räcker det inte med
otukt en gång för att få skilja sig. Liksom alla andra
skäl måste söndringen varit "varaktig" eller
pågått en viss tid. Det kallade man förr för
"djup och varaktig söndring".
Oskyldiga
parten
Jag har hört pastorer
som sagt att den skyldiga parten aldrig får gifta om sig,
även om det inte går att gå tillbaka, därför
att den oskyldiga parten gift om sig eller inte vill ta tillbaka den skyldiga. En sådan
tolkning är i högsta grad omogen och fanatisk.
Ändå framhåller man att alla människor inte har
gåvan att leva ensam. Det gäller väl i så fall
även den skyldiga parten, om det inte går att gå
tillbaka? En del präster säger: "Varför skall du
veta det. Skall du ordna upp andras äktenskap. Det skall väl
prästen göra. Hur skall han annars kunna änvända
löse och bindenycklen?" David Instone Brewer menar i sin bok att
alla omständigheter som gör att det blir för svårt
att bo ihop känner bara de själva till. Det kan prästen
inte veta. Han får då lämna sin högmodiga tanke
och sin tro på att kunna veta och bestämma allt.
Prästen kan i detta fall vara det största hindret för en
bra lösning.
Skilsmässa är otukt
Tom
G A hardt sa till mig på telefon att "skilsmässa är
otukt".
Äktenskapets plikt är att man ger varandra sina
kroppar. 1 Kor. 7:3-4
Om man inte gör det kan det leda till otukt för dem som inte
har gåvan
att leva avhållsamt. Då blir ju allt slags övergivande
otukt, även om
man är så svår att bo ihop med att man tvingar den
andra att flytta. Om ena parten flyttar utan att skilja sig,
måste ju vara samma sak som om han skiljer sig och flyttar. Det
är orsaken till skilsmässan som Gud hatar och som är
själva skilsmässan, inte bara den juridiska ansökan om
skilsmässa. Om andra personer skulle tänka så lite som
en del teologer gör, hur skulle då samhället fungera?
Om han i stället är så svår att han tvingar henne
att flytta, är samma sak som om han själv hade flyttat.
Boskillnad
Utan
skilsmässa kan man inte begära "boskillnad genom tvång"
hos Tingsrätten. Boskillnad är en frivillig
överenskommelse. Utan skilsmässa går man miste om
äktenskapsrätten. I romerska kyrkan tillåter man
därför juridiska skilsmässor och även borgerliga
giftermål för skilda. Men de räknas då inte som
giltiga inför Gud. De gäller bara juridiskt i samhället.
Man löser på så vis praktiska problem. De lutherska
menar att en borgerliog skilsmässa eller vigsel är giltig
inför Gud. Då måste man tillåta skilsmässa
på grund av "övergivande", för att ena parten skall
få sin äktenskapsrätt. Mannen kan ju ha jobbat ihop
till en villa som står skriven på honom, men hon har ju
varit hemmafru och bidragit till försörjningen genom att
sköta hemmet. Då bör hon få hälften av
huset. Får man inte skilja sig när en parten lämnar
utan att ta ut skilsmässa, kan man inte tvinga fran en boskillnad
och man blir utan äktenskapsrätten. Om han lämnar henne
är ju det samma som om han skilt sig. Det vore då
egendomligt om hon inte får ta ut den juridiska skilsmässan.
Om han är för svår så att han tvingar henne att
lämna, är det samma som om han lämnat henne och hon har
rätt att ta ut skilsmässa.
Andra omtvistade
bibelställen
Finns det några fler ställen som är
svåra att
tolka. 5 Mos. 5:24: 1-4 är det mest omtvistade
stället i GT
bland Rabbiner. Vad menas med: "Sedan hon har orenat sig",
vers 4? Man kan
tänka sig att leda eller olust syftar på ett
allvarligt
sedligt fel, som gör att hon är skulden till
skilsmässan. Man måste alltid tänka
så "om hon
är skyldig". Då menar Mose att hon begick
äktenskapsbrott när hon gifte om sig, om hon var
skyldig till
skilsmässan. Det samma gäller i Matt. 5:32
"Den som
tar en frånskild kvinna till hustru, han begår
äktenskapsbrott." Man får tänka om hon
antingen varit
otuktig eller "för svår" att bo ihop med.
"Så
är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man,
så
länge denne lever." Rom. 7:2 I Israel kunde kvinnan
inte
skilja. Den borgerliga lagen hindrade henne till det. I de
länder där kvinnan kunde skilja sig var hon enligt
Guds ord
bunden till sin man ändå, om han inte varit otuktig,
skilt
sig eller varit "för svår".
I
GT finns det inga undantag beskrivna vad jag vet. Egentligen
behöver det inte stå uttryckligen i bibeln
några
undantag. Det är en självklarhet att den oskyldiga parten
alltid får
rätt. Vi kan ju över allt läsa i hela bibeln
att Gud
är rättfärdig. Inom romerska kyrkan brukar
man säga
att om apostlarna lärt så skulle kyrkan
fått veta det.
Men den romerska kyrkan blev tidigt avfallen och hade ingen kontakt med
apostlarna. Petrus var inte den förste påven. Det
är
bara en legend de själva hittat på.
________________________________________________________________________
Nyare bibeltrogen
forskning, för dem som inte är helt bundna vid vad
reformatorerna sade.
David
Instone Brewer
David Instone Brewer har givit ut en bok
om skilsmässa och omgifte i kyrkan (234 sidor), som finns
översatt till svenska. Han har också en
hemsida.
https://tyndalehouse.com/staff/david-instone-brewer
Du
kan köpa hans bok på:
https://eldsflamman.se/skilsmassa-och-omgifte-i-kyrkan-david-instone-brewer___pid4091.html
David Instone Brewer
utgår
från 2 Mos. 21: 10 Där talas om en man som tar sig
en hustru
till. Då måste han ge den förra mat,
kläder och
äktenskaps rätt. Annars måste han frige
henne utan
ersättning. Kvinnan hade då rätt till
skilsmässa.
Brewer menar att Rabbinerna utvecklade denna princip i Talmud.
När
templet förstördes år 70 gick dessa
skrifter
förlorade, men man hittade nya skrifter i Qumran-grottorna vid
Döda havet 1947. Mannen var enligt Mose skyldig att ge sin
hustru
äktenskas rätt. Brewer menar att denna rätt
innefattar
tillgivenhet och hänsyn. Han kunde inte behandla henne hur som
helst. Då kunde hon kräva skilsmässa av
honom.
Om mannen är för svår mot sin hustru hade
hon rätt
till skilsmässa och omgifte.
Inge
Rogesund
