Rättfärdiggörelsen i modern undervisning
Jag har lyckats dyrka upp deras krypterade och fördolda språk


Om du inte har någon teologisk kunskap blir det svårt för dig att förstå vad jag menar, men är du verkligen intresserad kan du nog förstå något ändå.
 
Den lutherska ortodoxiens lära om rättfärdiggörelsen nämns inte ens i dagens förkunnelse inom Svenska kyrkan eller Missionsprovinsen. Man har ingen klar lära om försoningen och rättfärdiggörelsen. I stället talar man om olika motiv och aspekter som kan stå sida vid sida om varandra. Biskop Lars Artman sa till mig att Missionsprovinsens läronämnd inte formulerat någon försoningslära.  Man menar att Gud inte både kan ge och ta emot betalningen. Därför lär man att betalningen inte ges till Gud.  Numera predikar man ofta att Jesus lidit straffet i vårt ställe och sonat vår synd. Detta strafflidande är en betalning av den skuld vi har till Gud. Men betalningen ges inte till Gud och Gud blir då inte försonad, menar man. Då behövs heller ingen tillräkning av Jesu rättfärdighet eller förtjänst. Gud efterskänker skulden utan tillräkning är deras uppfattning. Vore det inte mera uppriktigt att inte lära något alls om ett ställföreterädande lidande? Ibland säger man rent ut att betalningen ges till djävulen, men det är mera sällan man säger det i kyrkan. Det kan man säga på seminarier, när man talar till andra teologer och präster eller på ett teologiskt forum och ibland även enskilt. Men då säger man flera gånger att "du får inte säga att jag sagt det". Varför detta hemlighetsmakeri? Men de flesta menar att betalningen ges till "straffet". Straffet är ju ingen person vi kan ha skuld till. Då har Guds straffande rättfärdighet hävdats så att Gud kan förlåta, utan att det blir en billig nåd, enligt denna uppfattning.
    Man brukar då säga att olika försoningsläror kan stå sida vid sida om varandra och komplettera varandra. Det finns inga "vattentäta skott" dem emellan, brukar man säga. Någon sa till mig att min uppfattning är en strid om ord, som inte har någon betydelse. Så kan man ju säga om man inte tänker något alls. Om vi har en skuld till Gud, måste betalningen ges till den vi har skuld till. För att vi skall få del av denna betalning krävs en tillräkning genom tron. Denna tillräkning är det nav som allt kretsar kring. Så enkelt är det. Så lärde ju Anselm och så lär Luther och Konkordieboken.

    En lärare på FFG i Göteborg menar att några av fornkyrkans lärare, t.ex Gregorius av Nyssa och Gregorius av Nazians lärde att betalningen ges till djävulen och att Gud då blev försonad. Man är överens om att  betalningen inte kan ges till Gud och att vi då inte behöver tillräknas denna förtjänst. Det är framför allt denna tillräkning, som omtalas i Rom 4:6 som är svårigheten, menar man. Att vi genom tron skall tillräknas Jesu förtjänst betraktas som synergism eller mänsklig medverkan av Pieper, fastän tron är ett verk av Guds Ande. Man förnekar alltså "tron alléna" på Jesu förtjänst och lär i stället tron alléna på den fria nåden. Kan du uppfatta denna skillnad som en strid om ord?
   Några inom frikyrkorna menar i stället att vi skall bli rättfärdig genom våra "trosgärninghar", som kallas ingjuten nåd. Så lär ju även romerska kyrkan. Någon präster inom Missionprovinsen i Stockholm har till och med sagt att de lutherska kyrkorna och romerska kyrkan kommit överens i läran om rättfärdiggörelsen. De flesta menar att  det inte behövs någon tillräkning av Jesu förtjänst alls. Man menar att betalningen inte ges till någon, såsom Gruber på 1600-talet eller att betalningen ges till  djävulen, döden eller till straffet. Men ingen säger öppet att betalningen ges till djävulen. En predikant inom BV sa rent ut att betalningen ges till straffet. Så menar nog de flesta teologer inom MPrV. Jag tror inte att någon i församlingen förstod vad han menade. När vi tror på "den fria nåden" blir vi enligt denna uppfattning frikända. Det enda juridiska i denna lära är då en frikännande dom, men ingen tillräkning av Jesu förtjänst. Man tycker inom Missionsprovinsen, att de som lär så predikar uppbyggligt. Det är inte så lätt att redogöra för en lära som är så svår att förstå.
     Det kan hända att någon präst inom MPrV menar att betalningen ges till Gud och att han blir försonad, men man säger det ju inte på ett tydligt sätt. Det gemensamma är att man inte tror att Jesu förtjänst behöver tillräknas oss genom tron. Det som tillräknas är en fri nåd, som ju inte var helt fri, eftersom Jesus måste betala skulden. Vi behöver inte ikläda oss Jesu rättfärdighet och förtjänst, som kallas för bröllopskläderna. Det räcker om vi tar emot nåden och blir frikända, menar man då. Då blir bröllopskläderna den fria nåden. När denna tillräkning saknas så skiljer man sig från den lutherska ortodoxin på 1600-talet. Denna ortodoxi är helt bortglömd, uton bland schartauaner och kanske några lutheraner i Norge.
   
     Gud kan då, enligt deras uppfattning, förlåta oss eftersom hans straffande rättfärdighet blivit hävdad. Nu kan Gud förlåta när när synden blivit straffad, fastän betalningen inte ges till Gud utan till straffet, vad det nu innebär. Det blir då ingen billig nåd, som ju Agne Nordlander framhåller i sin bok "Om helighetens återkomst". Han menar ju också att de lutherska och romerska kommit överens i läran om rättfärdiggörelsen. Det enda man predikar är då att Jesus sonat vår synd och betalat vår skuld, men betalningen ges inte till Gud och behöver inte tillräknas oss genom tron. Gud behöver då inte försonas eftersom Gud inte kan bli vred när nådatiden är slut. Han är endast kärlek. Vreden är i stället endast en skilsmässa från Gud. Vi ska inte gå så långt, säger Nordlander i sin bok "Korsets mysterium". (sid. 156-157) Man brukar ändå säga något om att grunden är Jesu försoning, utan att utreda vad det innebär om Guds vrede inte behövde blidkas. Det har ju redan skett före världens begynnelse. Det enda juridiska i denna lära är att vi genom tron tillräknas en frikännande dom, som anses vara en rättfärdighet, men inte Jesu förtjänst. Varför kan man inte hävda Guds helighets reaktion eller Guds rättfärdighet, genom att predika lagen? Den lutherska ortodoxins lära tiges ihjäl helt. Om man någon gång jämför olka läror om rättfärdiggörelsen, så ställer man Gustaf Auléns lära mot Anselms lära. Men Anselm av Cantebury hade en annan lära än Martin Luther. De lutherska teologerna lär att Jesus led både som Gud och människa. Luther, liksom den lutherska ortodoxien lär att Jesu betalning är en obruten gudshandling.
   
     Ändå säger man ofta att "allt är färdigt". Men före tron har ingen rättfärdiggörelse kommit till stånd och förlåtelsen har inte nått ända fram. Ändå kan man säga att full förlåtelse redan finns, men den måste tas emot.  Märk hur man använder orden så att de betyder något annat än det man säger. Meningen är krypterad, så att bara de invigda förstår, alltså de som talat med prästen enskilt.  De andra förstår inte vad prästen säger. Man menar att det är klart av Jesaja 53:5 att Jesus lidit straffet i vårt ställe, men denna betalning ges inte till Gud och behöver inte tillräknas oss. Genom denna betalning av skulden som ges till straffet kan Gud enligt deras uppfattning förlåta de som vill ta emot förlåtelsen. De flesta menar att Gud inte behöver försonas eftersom han inte är vred. Så lär ju Gustaf Aulén och Anders Nygren. De menar att "Guds vrede" endast är en skilsmässa från Gud. 
    Man undviker att nämna att Jesus uppenbarat för oss att Gud älskar oss, för att inte bli förknippad med Peter Waldenströms försoningslära. Gud har "hävdat  sin straffande rättfärdighet" i Universum, kan man säga. Människorna finns på jorden, inte i universum. Det är då ingen billig nåd.  Allt är färdigt!  Det är bara att ta emot förlåtelsen genom tron på Jesus och hans försoningsdöd, utan tillräkning av Jesu förtjänst och rättfärdighet, är deras uppfattning. Känner du ingen vilka som säger så här?  Rätt svar: Missionsprovinsen. Det tog mig två år av samtal med många teologer att lösa upp krypteringen eller detta fördolda språk. När man talar med präster inom Missionsprovinsen via e-mail så säger de att de tror på tillräkning av Jesu förtjänst, men de ljuger. De menar: "tro det om du kan".

    De borde lära helt öppet att de menar som Aulén och Nygren att Gud inte kan vara vred och därför inte behöver försonas, att betalningen då inte ges till Gud och inte behöver tillräknas genom tron. Guds rättfärdighet tillfredställs genom att synden straffas på Kristus och  betalningen ges då till straffet och inte till Gud ,enligt deras mening. I huvudsak har man då Aulén och Nygren som sina lärare, fast man har lagt till att synden behöver straffas och sonas på Kristus. Man har hämtat den läran från Luther, men utan tillräkning av förtjänsten. Aulén lär ju inte om någon betalning av skuld. Det säger väl sig själv att betalningen skall ges till Gud, när det är Gud som vi har skuld till? Det är ju Gud som efterskänker skulden. Ringius säger att "De som söker och väntar förlossning genom sin Frälsare, kan och bli förlossade. Ty när de tillägnar sig Kristi förtjänst och rättfärdighet såsom sin genom tron, tillräknas den dem av Gud såsom deras förtjänst och rättfärdighet. De söker få del i sin Frälsare genom tron, söker hans rättfärdighet eller den rättfärdighet som kommer från Gud genom tron. (En kristlig undervisning om Kristi rike, del 1, sid. 22)  Den gåva som Gud ger genom sin Ande är då tron på Kristus och hans förtjänst. Denna tro skapar förlåtelse genom en tillräkning av Jesu rättfärdighet, så att Gud anser människan rättfärdig.

Det kan finnas någon eller  några präster inom Missionsprovinsen som predikar om en tillräkning av Jesu frtjänst genom tron. Jag har inte lyssnat på alla. Men det förekommer inte någon debatt om detta i Kyrka och Folk eller på FFG:s hemsida. Man diskuterar inte läran om rättfärdiggörelsen, såsom en sammanhängande lära. Man talar bara om motiv och aspekter. Man brukar säga att "Jesus går in och bär Guds vrede"."Jesus har på korset utstått Guds vrede".  "Vi är friköpta genom hans blod". "Jesu blod renar från all synd". "Gud lät straffet drabba honom". Men man säger inte att betalningen ges till Gud och att Gud blivit försonad. Allra minst nämner man något om en tillräkning av denna Jesu förtjäsnt genom tron. Det är ju inte så lätt att tro. Man talar för fort och ser alltid så glada ut, som om det vore hur lätt som helst att tro på en tillräknig. De lär aldrig något om en allmän rättfärdiggörelse, så det kan inte vara därför som allt är så lätt.
     Det är så lätt att tro, såger man inom LBK. Ändå kan man inte tro utan att vara utkorad. Bara de utkorade får begåvningen att tro. Ändå menar man att nåden är universell. Det är etn förborgad hemlighet, säger man inom LBK. Det finns ju inte ens en teoretiskt möjlig förklaring.

   Inom MPrv säger man att de är bekännelsetrogna, men bedriver ingen lärotukt eller ens någon debatt. Om någon lär rätt om denna tillräkning så borde han träda fram och tillrättavisa de andra som inte lär något alls. Varför  stannar man kvar inom Missionsprovinsen? Det finns ju andra möjligheter. Man kan bilda en egen församling.

 Inom Kyrkliga Förbundet och Missionsprovinsen accepterar man även de präster som inte säger något alls att Jesus sonat vår synd. Dessa präster som lär så betraktas ändå som rätta lärare och får medverka i tidningen Kyrka och Folk och blir ibland anlitade och anställda inom Missionsprovinsen. Det visar ju att de inte anser att läran om Jesu ställföreträdande tillfyllestgörelse är nödvändig för frälsningen. Men då kan man ju säga det och låta bli att låtsas vara bekännelsetrogna och lutherska. Man kan inte skilja mellan Kyrkliga Förbundets verksamhet och Missionsprovinsen, ty det är samma personer numera som bestämmer i båda organisationerna.
     Jag undrar varför man bildade Missionsprovinsen. Var det bara för att även de som är emot kvinnliga präster skall kunna bli prästvigda och vara verksamma inom denna nya kyrka? Om Svenska kyrkan skulle ändra sig och tillåta kvinnoprästmotsåndare att  vara anställda inom Svenska kyrkan, skulle man då upplösa sin kyrka och gå tillbaka till denna folkkyrka? Man kallar sig bekännelsetrogna, men man vill inte ha någon lärotukt när det gäller försoningen och rättfärdiggörelsen, som är den förnämsta artikeln enligt Luther. Man tillåter säkert inte falsk lära om Kristi guddom, uppståndelsen, nattvarden eller den dubbla utgågen. Man bedriver en viss tukt och utesluter de som enligt deras uppfattning inte följer deras tolkning av den kristna etiken. Då plockar man fram en gamla kyrkoordning från 1570 och en kyrkolag från 1686 som stöd för sin uppfattning.  Men de förstår inte att vi lever i ett annat samhälle. På den tiden fanns det en kristen överhet som tillrättavisade de som var för svåra att bo ihop med. Man vill även inom Missionsprovinsen ha en biblisk etik när det gäller homosexuell utlevnad. 

  I Svenska kyrkan säger man att Jesus kämpat och segrat över fördärvsmakterna synden, döden och djävulen, men vi vet inte hur. Så lär ju Gustaf Aulén i sin bok "Den kristna försoningstanken genom tiderna".  Det som händer på Långfredagen är ett drama, som man inte kan predika över. Predika gör man på Påskdagen då segern är vunnen, sa en präst.  Man kan bara meditera på långfredagen, säger man. Skall man då själv försöka tolka detta drama? Aulén säger att "läget för världen förändrats" efter Jesu död och uppståndelse, men säger inte på vilket sätt.  Karl Bardts tolkning är ännu mer obegriplig. Till en början var Bardt mycket liberal och påverkad av Friedrich Schleiermacher, Albrecht Rischl och Adolf von Harnack. Han lärde till och med att alla till sist blir frälsta. Sedan blev han lite mer bibeltrogen och lärde om Jesu gudom och uppståndelse. Vad han säger om rättfärdiggörelsen vet jag inte. Ingen präst har förklarat det i sina predikningar. Man hedrar och nämner inte sina lärare vid namn. Det budskap som prästerna predikar är ofta obegripligt för kyrkfolket! Man går ifrån kyrkan lika ovetande om vad prästen menar med Jesu försoning och rättfärdiggörelen, som när man gick dit.  in english

En allmän rättfärdiggörelse

Bekännelsekyrkornas lära

 Inom bekännelsekyrkorna lär man om en allmän rättfärdiggörelse, som går ut på att alla människor är frikända, rättfärdiga och förlåtna innan de tror. Man kallar detta för en färdig gåva som måste tas emot. Det villkorslösa evangeliet" heter en bok av Seth Erlandssob, utgiven på XP-media. Tar man inte emot den så "går man miste om den". Mottagandet är då en upprepning av förlåtelsen som redan finns, men som blir personlig när den genom tron mottages. 
Gud är ju försonad och inte vred under nådatiden. Guds vrede som förbliver över dem som inte hörsammar Sonen är ett hot om vrede, när nådatiden är slut. Det verkar som om LBK med Becker som lärare och ELK i Sverige med Pieper som lärare har samma lära om rättfärdiggörelsen. Enda skillnaden är att Pieper förlägger rättfärdiggörelsen till uppståndelsen, medan Becker tänker sig att försoningen och rättfärdiggörelsen sker samtidigt, när Jesus dör på korset och säger att det är fullbordat. Denna skillnad saknar ju betydelse. Man måste skilja mellan lag och evangelium är lösningen, menar man. Lag och evangelium säger olika..Evageliet säger till den som tror: Du är frikänd och förlåten. Lagen säger till den icke troende: Du är skyldig och får betala all din skuld. 
  Läran om en allmän världens rättfärdiggörelse brukar kombineras med läran om en absolut utkorelse. Denna lära har en stödjande funktion. Den vill visa på att rättfärdiggörelsen sker av nåd. Ma kan väl säga att det är nåd även om man kan låta bli att stå emot Guds Ande? Till och med om vi kan säga ja och kan ge rum för Guds Ande eller om vi kan låta Guds Ande verka, så är det Guds verk och nåd ändå.  Det är väl ingen prestation att inte stå emot eller att säga ja till en gåva? E¤n absulut utkorelse som är positiv men inte negatib blir omöjlig att fösrtå. Det blir en motsägelse.

Läs här min kommentar.

   Jag undrar om läran om en allmän rättfärdiggörelse fanns hos ortodoxa lutheraner före C F Walter. Wilhelm Löhe skickade många unga teologer till Amerika och Missourisynoden. Lärde Löhe om en allmän rättfärdiggörelse? Är det någon som känner till varifrån denna lärakommer? Luther använder inte de begrepp som Walter använder sig av.

Olika översättningar

    Läran om en allmän rättfärdiggörelse bygger på att man översätter några få bibelställen på olika sätt.  I Rom. 5:18 kan vi läsa:  "så har och genom en rättfärdighet rättfärdiggörelse till liv kommit över alla människor." står det i Reformationsbibeln eller som den också heter Karl XII:s bibel.  Peter Fjellstedt säger i sin bibelkommentar : "så många som anamma den tillbjudna nåden". vers 18  "Över alla kommer denna rikliga nåd, men icke alla anammar den till rättfärdiggörelse och salighet." "nåden kommer över alla" =  erbjuds alla.  "Rättfärdiggörelse till liv" betyder: "den som anammar rättfärdigheten blir rättfärdiggjorda och delaktiga av evigt liv." (Peter Fjellstedt, del 3 sid. 392)  Med alla och de många menar P Fjellstedt de som anammar nådens överflödande gåva, de troende  Gåvan är den nåd man får om man tror på Jesu förtjänst. Karl XII:s bibel översätter "skola" i vers 19, Folkbibeln översätter "lett till" (vers 18) och "skulle" (vers 19)  I vers 16 översätter Reformationsbibeln och Normalupplagan 1883 "till rättfärdiggörelse", medan 1917 års översättning har "rättfärdiggörelsedom" och Folkbibeln "ett frikännande". Rättfärdiggörelse eller rättfärdiggörelsedom betyder att Kristus blivit rättfärdiggjord i vårt ställe. Denna rättfärdiggörelse måste vi bli delaktiga av genonm tron, menar Rambach, Nohrborg och Schartau. Folkbibeln menar att världen redan blivit frikänd.
  I 2 Kor 5:19 "Han tillräknar dem icke deras synder." 1917 års översättning. "icke tillräknande dem deras överträdelser." Reformationsbibeln och Normalupplagan 1883. Nohrborg och Schartau menar att Gud väntar med straffet under nådatiden. Mänskligheten är förlåten som en person, ett kollektiv under denna nådatid och då väntar Gud med tillräkning av skuld, vrede och straff under denna nådatid. Det samma menas då i Sak. 3:9  "Jag skall utplåna detta lands missgärning på en enda dag."  i alla tre översättningarna. Gud väntar med att tillräkna missgärningen under nådatiden eftersom mänskligheten, hela världen som ett kollektiv blivit rättfärdiggjort och förlåtet.  Men denna rättfärdiggörelse måste vi bli delaktiga av genom tron och det sker när vi tillräknas Jesu förtjänst genom tron.  (Anders Nohrborg, Postlla del 2, sid. 851, 853,856, 859,  861) och (Henrik Schartau, Hittills otryckta predikningar, Långfredagen 1813) 
  "En har dött i allas ställe och dörför har alla dött." 2 Kor. 5:14 Jesus har sonat vår synd. Han dog i vårt ställe. Skulden är betalad för alla människor, som om de alla hade dött, när Jesus gjort det i vårt ställe.  Man  brukar framhålla "att den som är död är friad från synd." Rom. 6:7 Man tänker sig då att  alla människor redan är frikända. Men friad från synd syftar här på att vi inte skall synda uppsåtligt, utan leva för Kristus.  Synden skall inte råda över den som tror på Kristus.  vers 14. "Lagens krav skall uppfyllas i oss, som icke vandrar efter köttet, utan efter Anden.  "Friad från synd" syftar inte på en allmän rättfärdiggörelse. Peter Fjellstedt utlägger texten på ett annat sätt: Endastr de troende har fått del av Jesu försoningsdöd. Man dör med Kristus i omvändelsen. (Fjellstedt,del III, sid. 393)
  Rom. 3:24 De står som rättfärdiga". Folkbibeln. De blir rättfärdiggjorda." 1917 års översättning. Man blir rättfärdiggjord när man tror.  Man brukar framhålla: "I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder." Ef. 1:7 och Kol. 1:14  Av sammanhanget framgår att det Paulus skriver till är troende kristna. Han skriver till de heliga som bor i Efesus och som tror på Kristus Jesus. Ef. 1:1 Även de som tror är friköpta genom Jesu blod. Man kan tolka denna text på olika sätt. Hur man förstår bibeltexten beror på hur man översätter och på hur man tolkar texten. Det finns några få bibelställen som kan tolkas som syftande på en allmän rättfärdiggörelse, men många ställen som talar om en rättfärdiggörelse genom tron. När de få bibelställena kan tolkas olika skall man då tolka dem så att det uppstår en logisk motsägelse? Det beror ju på hur man menar att Guds Ande verkar.
 


Schartau och Ringius lära

   Tron är gåvan som Guds Ande ger människan genom evangelium, när hon vill omvända sig. Omvändelsen består av syndakännedom, ånger, tro på Jesus och hans förtjänst, ny födelse. Sedan efter omvändelsen när människan blivit Guds barn kommer förnyelsen eller helgelsen, som avslutas med färhärligandet. Allat detta verkas av Guds Ande. Kan en oomvänd andligt död människa bli väckt? LBK menar att man sover i synden tills man blivit född på nytt. Då vore det ju omöjligt att predika bot, om människan vore som en sten tills hon blivit född på nytt. Man talar om Andens främmande verk som någon yttre syndakännedom. Guds Ande kan väcka samvetet så att man ser synden tydligare än tidigare. Men syndakännedomen blir nog djupare när man blivit omvänd. Gåvan finns alltså inte färdig. Det är tron på Jesu förtjänst som skapar och tar emot förlåtelsen, när Gud tillräknar Jesu förtjänst genom tron. Detta är ett verk av Guds Ande och tron skapar och skänker förlåtelse samtidigt. Det är tron som är nådegåvan som gör att Gud kan tillräkna Jesu förtjänst och förlåta. Därför kan man säga att förlåtelsen skänkes i evangeliet och mottages genom tron., fastän förlåtelsen inte är en färdig gåva innan man tror. Om förlåtelsen redan fanns behöver den ju inte tas emot, annat än i det egna samvetet. Då vore alla frikända innan de tror. Så blir det om man tänker logiskt med matematisk skärpa. Skall vi tro utan att tänka? Det samma gäller läran om en absolut utkorelse, som Pieper lär. Den är fullständigt ologisk. Schartau och Ringius lär inte om en absolut utkorelse. De menar att människan kan välja att säga ja eller nej till kallelsen.

Rosenius lära

 Enligt Rosenius går man inte miste om förlåtelsen om man inte tror. Det finns ingen skuld att straffa. Man blir inte fördömd för sina synder säger han i dagbetraktelser den 31 mars.  Man går förlorad utan skuld för att man inte blivit född på nytt, enligt Rosenius. Den som inte blivit född på nytt passar inte i himmelen, säger Rosenius på ett ställe. Men man har ju syndafördärvet kvar även om man är född på nytt. Det är några Pingstvänner som lär att man blir nästan syndfri genom nya födelsen. Rosenius menar nog att Gud inte kan förhärliga människan om hon inte har påbörjat det andliga livet under nådatiden genom ny födelse. Varför utvecklar inte Rosenius eller BV denna uppfattning, så att den blir klar? Rosenius säger på ett ställe att vi inte vet varför alla människor inte blir saliga när alla är rättfärdiggjorda. Otron är också en synd som Jesus sonat och även den är förlåten.  Är det ingen som känner sig utmanad att förklara saken och göra den helt klar? En del låtsas att de tror som Rosenius, fastän de har en annan lära om en allmän rättfärdiggörelse, där man "mister förlåtelsen", om man inte tror. Man kanske säger att vi ser inte hela sanningen  i detta livet. Men det går inte att predika rättfärdigt om man anser att alla är förlåtna och frikända innan de tror. Då finns ju ingen skuld att bestraffa med lagen. Varför har man inte inom BV kunnat tänka sig att Gud tar tillbaka förlåtelsen efter döden, så som som Samuel Huber redan på 1500-talet  lärde och kanske även Ludwig von Zinzendorf och Anders Carl Rutström lärde. Då blir det ju ett hot om skuld och vrede när nådatiden är slut och det går då att predika lagen och Guds vrede över synden.

Utan skuld går det inte att predika lagen.

Gud är då vred bara på synden och alla som inte tror får samma straff. De blir skilda från Gud. Gud har då ingen vrede mot människorna som inte tror eftersom det inte finns någon skuld. Så lär ju även Peter Waldenström, att Gud endast har "misshag" över synden och måste skilja sig från den synd människan har. Genom lagen får man då bara syndakännedom, men blir inte dömd eller hotad med Guds vrede. Men skulden kan ju vara kvar på världen även om den  lagts på Kristus och han betalat den. Jesu förtjänst måste tillräknas varje människa enskilt genom tron.



Inge Rogesund
irogesund@gmail.com

                                                                                                                                                         
View My Stats